Känslan av att komma vara närvarande fast ändå inte. Tanken på när döden knackar på dörren, när livet på moderjord vankas mot sitt slut. Alldeles för tidigt! Så många tankar och känslor som kommer upp.

En nära vän till mig gick stilla över till andra sidan för ett år sedan. Hon hade kämpat drygt 1 år mot bröstcancer, denna hemska sjukdom. Hon valde dock att endast ta emot alternativmedicin. Hon ville inte tillföra sin kropp mediciner framtagna på konstgjord väg. Hon ville känna sig ren! Och hon hade alltid levt ett liv med alternativmedicin så fort det var något. Det var ett val hon gjorde, och fick stöttning av sin familj, sina barn och vänner. Hon kämpade ända in i det sista, men det räckte inte. Det var meningen att hon skulle avsluta sin tid på jorden i förtid, mitt i livet, endast 54 år gammal. Hon var den som visade mig in på den andliga vägen, öppnade mina ögon bl.a för alternativmedicin, för drygt 25 år sen. Hon visste redan då att vi hade en uppgift här på jorden och att vi lever sedan kvar i en annan dimension för att därefter komma tillbaka när det är dags. Och den tron förde hon över till mig. För Mig är hon alltid närvarande… fast frånvarande. Jag kan höra hennes budskap, minnas våra galna upptåg och hennes bubblande skratt. Men jag kan inte ringa henne för råd längre… Utan får nöja mig med hennes andliga närvaro.

Hon har nu blivit mormor, fått ett barnbarn, en Martin, som hon kan närvara hos endast själsligt. Han får aldrig höra hennes bubblande skratt, Känna hennes varma famn och mjuka pussar på sin kind. Men hon kommer vara Där! Närvara på Sitt sätt!

Dagarna innan hon somnade in på sjukhuset, så skrev hon dessa vackra ord. Ord som är värda att ta till sig, känna hur hon tänkte och kände över livet här och nu och efter detta:

“När man är så där fullständigt närvarande. Då kommer man tillbaks till sig själv. När man inte ens behöver stanna upp för att vänta in. Där längtan inte finns.

När man längtar efter något… är man inte här.

Om jag längtar, drömmer, planerar eller flyr…Då är jag inte här.

Om jag funderar på hur jag kommer må, hur det kommer kännas, vad ska hända sen… Då är jag inte här.

Och om jag funderar på hur jag skall kunna ta tillvara på, eller maximera, eller njuta av det… Då är jag inte här.

Då är jag någon annanstans och upplever inte upplevelsen i det som är. Då är jag inte jordad eller balanserad eller ens uppe i det blå.

När jag letar efter sätt att komma tillbaka till mig själv… Då är jag inte här.

För mig är att vara här, är att vara fullständigt med i denna sekund det sker, oavsett vad som sker.

Och det är starkt, tryggt, säkert och ingenting mer behövs.

Och det är precis Här.”

Det är starka tankar och känslor som hon beskriver i detta brev. Något som blir så levande, för det ger mig tankar om att det är just så det är. Jag önskar ingen ska behöva tänka dessa tankar, Ever!… Eller ens behöva stå där vid vägskälet… Men dessvärre är när man har tid att tänka, när man vet att sanden snart runnit ur timglaset… Då kommer dessa inre tankar och känslor utan att vi kan styra det. En rädsla, samtidigt som man känner ett lugn och en trygghet… Att livet fortsätter fast i en annan dimension.

En dag då jag satt i meditation… I övergången mellan två världar, i det där tillståndet mitt mellan drömmarnas värld och vaket tillstånd, där hjärnan inte kan skilja på fantasi och verklighet, där en minut känns som en timme och en timme passerar på en minut – Då hör jag hennes röst:

“Vad vi tar med oss till nästa värld – det Vi blir ihågkomna för – DET kommer bli sanningen om våra liv…”

Dessa vackra ord bär jag med mig för evigt! Det gav mig svar på livet efter detta och kommande liv.

Min Kära Änglavän, Lisbeth, vad jag saknar Dig! Tack för allt du gav och lärt mig!

Namasté MarieS

En röst sa till mig: “Marie, nu måste du bromsa! Vart är du påväg? Glöm inte att Leva! Lyssna på ditt innersta! Jag är med dig!”

Tiden rusar iväg, tankarna är många och jag vill berätta så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Men för drygt 8 år sen fick jag veta att jag hade en sjukdom som tar all min energi. Signalerar värk i kroppen som är svår att ta på. Jag började få migrän som jag aldrig kunde drömma om hur det skulle vara. Jag tappade ord, hade en del koncentrationssvårigheter, svårt för höga ljud och folkansamlingar mm. Jag kunde vissa dagar bara ligga orkeslös och bara gråta utan att veta varför. Ingen förstod mina svårigheter, för det syntes inte utanpå. Inte min man, familj eller vänner. Jag fick då veta att jag hade fått fibromyalgi! En nervsjukdom som sänder ut felsignaler till kroppen och bristen på vit. B12 i hjärnan. Och den hade pågått i ca 15 år innan jag fick det svart på vitt. Fibromyalgin förvärrades brutalt då jag gick in i skilsmässa från min man som jag levt med i 24 år. Vi hade två fantastiska barn tillsammans, då 12 o 15 år, vid den tidpunkten.

Jag fick sedermera hjälp av en fantastisk läkare,  som förstod och gav mig rätt  mediciner och vägledning. Men omgivningen förstod inte. Jag var hemma o var sjuk i skov. Använde mig av yoga och meditationer för att orka ta mig igenom vardagen. Gav mig själv healing som var en stor hjälp. Det tog på psyket att inte hänga med ekonomiskt. Ensamstående med hus o två tonåringar och sjukfrånvaro. Min läkare berättade att de med min diagnos inte jobbar mer än 50%. Men jag ville inget hellre än att jobba fullt då jag orkade för att kunna vara hemma när jag behövde. Det har än sålänge fungerat bra. Men tanken har slagit mig om hur länge jag orkar. Jag och mina barn flyttade så småningom till lägenhet. Jag fick tömma huset själv, men fick tack och lov hjälp av min granne som varit min räddande ängel, med flytten. Alla mina gamla vänner försvann från mitt liv. Även dom som lovade att hjälpa mig, stötta mig mitt i det jobbiga och svåra. Jag stod ensam kvar, tack och lov med min gamla granne, som än idag är den som ff står kvar och finns vid min sida.

För att öka på ekonomin började jag sälja heminredning via homeparty. Det var 6 år sedan. Det blev ett lyft för mig, jag kände mig levande igen! Jag kom ut, träffade människor och älskade mitt extrajobb. Men kroppen började säga till för ett och ett halvt år sen, då jag blev säljcoach, vilket innebar att hjälpa och vägleda andra gamla och nya säljare. Det blev många telefonsamtal, sena kvällar med datorn i knät, och resor till visningar som tog mig ca 5 tim med resa + visning ToR. Det slet på kropp o själ. Så jag slutade efter 8 säsonger, för ett år sen, vilket jag inte ångrar.

Under de senaste 6 åren har jag träffat en ny man, vilket jag inte trodde skulle ske. Han är fantastisk, snäll och omtänksam Vi bor ihop sen 4 år tillbaka. Och han förstår min sjukdom och att jag inte mår bra vissa perioder. Jag är äntligen accepterad och älskad! Vi bor nu i en äldre lägenhet, tillsammans med våra ungdomar och hund + mina tre katter, med en fantastisk uteplats som vi skapat ihop. Vår egen oas med växter, trädgård, paviljong mm för återhämtning och avkoppling. Jag kan gå till mitt jobb, och mitt äldsta barn, 22år, har flugit ut och är nu själv sambo, sen 3 år tillbaka. Min yngsta har precis tagit studenten och börjat jobba. Han bor växelvis/ månadsvis hos mig och sin far. 19 år gammal. Jag är så stolt och tacksam över mina barn, att det gått så bra för dom. Och att vi kämpat ihop och löst allt. Mina barn har alltid förstått min sjukdom och varit min hjälpande hand vid behov.

Jag har en fantastisk chef på mitt jobb i förskolan. Hon förstår min sjukdom och vill hjälpa mig att göra livet lättare. Jag fick tjänstledigt 1 år för att prova gå tillbaka till mitt gamla yrke som Badmästare. Vilket var skönt på många sätt. Min själ hann ikapp, jag landade och ett inre lugn infann sig. Jag gjorde ett försök att komma tillbaka till det andliga och hålla kurser i Reiki och Shamansk Healing. Jag hade nog inte tillräckligt med energier för att dra igång det. Något sa mig att “Din tid kommer, men inte Nu” Året passerade och jag är nu tillbaka i förskolan igen. Men jag kände mig inte välkommen. Det var nya kollegor som var nya på arbetsplatsen, och jag blev en konkurrent för dom, istället för att se min yrkeskunskap efter 17 år i yrket. Jag blev utstött. Vuxenmobbning på arbetsplatsen! Det var vidrigt! Och fibrovärken och migränen blev mer påtaglig. Jag ville bara bort! Men min förstående chef lyssnade och efter sommaren ska hon hjälpa mig med att hitta ett annat jobb som min kropp orkar med. För att bl.a sänka min sjukfrånvaro. Jag är lyckligt lottad som har en chef som förstår.

Plötsligt en dag när jag låg hemma med min värk och migrän, Hortons, kände jag mig plötsligt inte ensam längre. En värme och ljus spreds i hela kroppen. En inre röst frågade mig “Vart är du påväg Marie? Du måste dra i bromsen och börja tänka på dig själv. Låt inte andra ta din tid och onödig energi. Du har så mycket kvar av livet och Du har så mycket viktigt att Ge, som du behöver dela med dig av. Din familj, visst, men All din kunskap du bär med dig? Ska det bara vara ogjort? Dina utbildningar? Din fantastiska kunskap? Lyssna till din inre röst, följ din magkänsla för jag är med Dig och vägleder dig. Du kommer stöta på hinder under vägen, men se det som en lärdom. Det gör dig starkare och du får större insikt om vart du är påväg. Jag, din guid, gudinnan Aeracura, och änglarna finns med dig hela tiden. Så du kan känna dig trygg!” Och med detta så har jag fått kraften och hoppet tillbaka. Att jag är på rätt väg! Jag kommer hitta tillbaka till mig själv och min intuition. Min inre kunskap känns starkare. Jag är på fötterna igen! Men har svårt att veta var jag ska börja. Önskar att jag fått mer info och hjälp av min guide där.

Sen sker något helt oväntat som vänder allt upp o ner. Min sambos dotter på 19 år, flyttade hastigt hem till oss i november, efter att vi hämtat henne från psyk i en annan stad. Hon har fått psykisk ohälsa och jag har fått vara den starke, som fått hålla i trådarna, Vara steget före och alltid finnas till för att lyssna och styra upp för att Ge henne en trygghet i vårt hem. Min sambo har givetvis också funnits där för henne men kanske inte alltid förstått hur han på bästa sätt skulle vara och göra. Och dottern har hittat en trygghet i mig. Kanske för att jag bättre förstår, lyssnar, hjälper och ger tips,  än pappan. Alla är vi olika och klarar av olika saker. Med nya ångestattacker har jag hjälpt henne på fötter igen. Hon är på gång med utredning av diagnosen Bipolär. En diagnos som jag idag blivit bättre på att förstå. Som jag inte hade någon kunskap om tidigare. Detta ser jag som en resa för mig att ta lärdom av. Och som gör mig starkare där jag står. Det har tagit otroligt mycket energi, men detta skulle tydligen vara något som skulle ske. Just nu i detta liv! Men även Där sa kroppen ifrån med värk och migrän när allt började bli lugnare för henne. En vecka då sambon var på jobb i Kina under en 3 v period, rasade livet för mig. All ork o energi var som bortblåst. Hög feber, värk och hemmet var i en salig röra. Och ingen hjälp att få, ingen som jag kunde vända mig till.

Denna semester har jag använt till att återfå energin tillbaka, för att hitta tillbaka till mig själv. Jag har varit tvungen att vara ego och börjat med att vara 1 v hos min bror, som bor vid havet i Skåne, för att få rå om mig själv. Jag har åkt på egna dagsturer till kusten övriga veckor för sol o bad. När min sambo åkt till sina föräldrars husvagn för några dagars avkoppling så har jag lyssnat till mitt inre och stannat hemma m missarna och gjort det som fallit mig in och stärkt min själ.

Jag har lärt mig vid resans gång att livet är hela tiden en lärdom. Att lyssna på mitt hjärta och göra det som är rätt för Mig. Jag står inte ensam! Trots att mina vänner valt att inte finnas vid min sida, förutom min man och familj, så har jag min guide och änglarna med mig. Vart jag än går och vilken väg jag än väljer. Jag är tacksam för den stund min guide talade till mig för att förvissa mig om deras närvaro.

Många kan tycka att jag själv måste ta kontakt med mina vänner för att göra saker och behålla dom som vänner. Men är man slut i själen så orkar man inte alltid det. Det har nämligen alltid varit Jag som tagit steget för att alltid träffas och hålla kontakt. Och önskar att Dom någon gång kan Ge lite tillbaka.

Men det är väl någon mening med allt! Livet, vägvalen och min uppgift som människa, att Ge det jag kan till de jag möter!

Namasté

Marie S

 Jag har ofta märkt av hur min kropp & sinne ändras efter årstid. Vår-sommar då använder jag produkter för normal hy, höst-vinter kräver produkter för torr hy. Trötthet & förkylningar intar min kropp. Något som egentligen inte är ovanligt för oss nordbor. Då finns det mycket som man kan göra själv för att återställa balansen.

Tanken föll mig häromdagen att vi byter ju kläder efter årstid,  då är det inte så konstigt att vi måste byta livsstil efter årstid också. Jag använder inte sommarkläder på vintern och tvärtom. Och det måste ju gälla allt annat också egentligen, mat- dryck- hår och hudvårdsprodukter.

På sommaren så äter vi lättare mat som t.e.x sallader, grillat, fräscha såser mm. Vintertid så vill vi gärna göra grytor, rätter med gräddigare såser mm. Och det är ju inte så konstigt egentligen. Vi behöver “smörja” oss både invärtes och utvärtes under vintern som gärna torkar ut vår hy med den kalla torra vind som vi har.

Jag har länge letat efter bra produkter för min torra hy, vintertid, som inte innehåller vatten. Men då hittar jag bara dyra produkter vilket jag har varit för snål för att köpa. Nu har jag hittat lösningen på mitt problem. Jag har tillverkat min egen Bodybutter! Innehållande bl.a sheasmör, kokossmör, kokosfett, E-vit mm… Kroppen riktigt suger åt sig av alla gottigheter som jag tillför den. Och jag gör även min egen Ringblomssalva för mina nariga händer och torra läppar. Så ljuvlig & doftande av både bivax & egengjord lavendelolja! Och det blev såå mycket billigare och såå mycket roligare att få göra, något till sig själv där man vet vad som är i produkten.

Och med hösten & vintern kommer dessa jobbiga förkylningar! Jag boostar mig själv varje dag med mina egna drycker för att hålla basseluskerna i schack. Även om dom hoppar på mig så kan jag bli av med dom i snabbare takt än förut. Jag dricker ingefära- citronvatten med honung varje morgon, tar lite extra av Mivitotal Kvinna för att boosta upp med vitaminer & mineraler. Har ingefära, gurkmeja, linfröolja & honung med i min frukostsmoothie. Ibland lyxar jag till det med 1 tsk kokosolja i teèt eller kaffet. Med andra ord, jag bombaderar och boostar min kropp till max! Både invärtes  och utvärtes För min kropp är mitt tempel!

Håret!? Ja, det känns som en torr risbuske. Än har jag inte hittat något bättre, utan ger det en vanlig boostning med inpackning 1 ggr/vecka. Gärna då jag ligger i badet med doftande oljekulor eller något annat härligt närande badskum. Och hyn får sig en inpackning med bl.a A-vitamin, som jag hittar i butik. Besöker gärna Body Shop för egen del.

Sen får man inte glömma det själsliga, för att få med helheten, det holistiska. Yoga- meditationer står på veckoschemat. Kanske inte att det blir varje dag… men nästan. Yoga påverkar vår kropp & själ. Vår tid vi  lever i ställer krav och då måste vi må  bra själsligt för att orka. Yoga är så mycket mer än träning och att vi rör på oss. Yoga har en kraft som har en direkt inverkan på våra inre organ- bl.a levern, hjärtat, lungorna och körtlarna. Framför allt om man lägger in andningsövningar. Vi behöver goda nerver och en stark själ, därför är yogan så fantastisk. Ibland kan man säga att kroppen ger röst åt själen.

“I am not this hair – I am not this skin – I am not the soul…. that lives within”   RUMI

Önskar Er all en fortsatt fin dag!

Namasté

MarieS

Att leva med utmattningssyndrom/utbrändhet. Och att bli frisk igen!

Om resan mot mitt nya liv. Jag skriver om vardagen med utmattningssyndrom, depression och ångest. Mest för att påminna mig själv om vad som är viktigt. Välkommen hit!

Tänker på det här med rehabiliteringen efter ett utbrändhet/utmattningssyndrom. Jag trodde att det bara var att vila och så blev det bra sen. Men det är ju verkligen inte alls så. Först av allt måste man ju acceptera att man är sjuk. Bara en sån sak. Låter barnsligt enkelt. Men för mig var det jättesvårt. Jag ville absolut inte vara psykiskt sjuk. Det ville jag faktiskt inte. Förnekelse…

Sen handlar det om att rehabilitera sig tillbaka till sitt privatliv. Och det är så små steg så man knappast kan fatta det. Man övar på att orka duscha. Om man har ork att tvåla in sig är det bonus. För att inte tala om ifall man orkar tvätta håret. Då är man verkligen på G. Man övar på att orka ta sig upp ur sängen och ligga på soffan istället. Man övar på att orka värma lagad mat i micron. Har man riktig ork kan man lägga upp maten på en tallrik också!

Man övar på att gå ut. Förr betydde “gå ut” att gå ut och dansa och festa hela natten lång. Nu betyder gå ut alltså bara ta på sig skorna och ställa sig utomhus. Gå ut och vända, sen gå in igen. Gå ut en minipromenad. Inte för lång, för jag ska ju orka gå hem igen. Man övar på att orka ta sig till närmsta närbutik för att handla en liter mjölk. Sen övar man på att handla på stormarknaden. Det är en verklig utmaning! Hög så kallad bakgrundsmusik, för mycket saker, väldigt mycket intryck.

Man övar på att vara bland människor. Att gå på stan, gå i affärer, stå i kö utan att få panikångest, att gå på kalas, att träffa vänner, att planera in roliga aktiviteter.

Samtidigt ska man utveckla sig själv. Så att man lär sig vilka svaga punkter man har och hur man kan göra för att undvika att hamna i samma fällor en gång till. Fast det gör man ju. För så snabbt lär man sig ju inte. Man ramlar och reser sig upp många gånger.

Man hittar strategier som får ens vardag att fungera enklare. Öronproppar, solglasögon, såna saker. Sen övar man sig på att vara en good enough person, mamma, fru, vän, arbetskamrat, granne osv. Att inte ha kvar de beteenden man hade förut. Att inte ta på sig att baka kakor, vara klassförälder, ordna luciatåg och insamlingar, stå i kiosker och sälja sportsockar.

Sen nån gång kommer den dagen då man faktiskt börjar känna att man Är på bättringsvägen. Att man klarar av att utföra en hel del av de sysslor som man behöver kunna i sitt privatliv. Man orkar skjutsa barnen, gå på yoga, laga middag, läsa läxor samma dag. Livet leker och man tänker att nu, Nu är jag frisk!

Men Nej! Det är man ju inte.
Man har bara kommit en bra bit på väg. Men då kommer man till nästa fas. Att rehabilitera sig tillbaka till arbetslivet. Man tycker att man är frisk och glad och kan klara vad som helst! Då ska man bromsa. Det är svårt.

Att komma till en arbetsplats är en utmaning. Det är nya människor, nya rutiner, man vill vara lite på hugget, komma in i gänget, vara fokuserad och lära sig en uppgift, ta in information. Dessutom ska man utmana sig själv och sina rädslor, tänk om jag får en panikattack på jobbet, tänk om jag går in i väggen igen, hur vet jag när jag är trött jämfört med att jag är på väg att krascha igen? Men även rädslan att inte duga, prestationsdjävulen kommer och hälsar på.

Man ska lära sig att säga nej. Att ta paus. Gå på toaletten. Våga sitta och ha rast i lugn och ro. Våga göra allt det man vet att man behöver göra för att må bra. Undvika skitsnacket, gnället och de personer som utstrålar negativ energi. Gå hem när man slutar, inte senare.

Allt detta, även om de andra på arbetsplatsen inte gör det. Det är supersvårt. Man är ny och vill visa framfötterna. Men så vet man att man inte ska överarbeta. Man ska hålla igen och vara rädd om sig.

Kommer man tillbaka till sin gamla arbetsplats är det lite annorlunda. Då ska man hantera alla gamla kollegor som undrar hur det är med en. Om man är frisk nu? Man ska vara trevlig, men öva på att inte vara för trevlig. Alltså så där trevlig så att det blir jobbigt för en själv att stå och småprata och upprepa allt för femtielfte gången, fast man känner hur ångesten kryper i kroppen.

Man ska inte ta på sig att lösa chefens uppgifter, som man alltid gjort, utan sitta stilla i båten och vänta på att den som ska göra jobbet gör det. Viktigast av allt, man ska hitta ett nytt sätt att vara på en plats där ens invanda mönster sitter i väggarna.

Vägen tillbaka ner i utmattningen, till ångest och depression är kortare den här gången. Man får färre varningssignaler. Kroppen klarar mycket färre påfrestningar nu.

Man ska dessutom hålla koll på sin egen rehabilitering. Man ska öva sig att vara där. Att göra något. Typ vända på ett papper. Sen att ta lite större uppgifter. Man ska öva sig att svara i telefon och inte veta vad den som ringer vill veta. Man ska öva sig i att gå på möten, planeringsmöten, personalmöten. Och stänga av lite av sin inre drivkraft, inte ta på sig saker som man gjorde förut.

Bara att iaktta kan dränera en på energi. Sen kommer möten med människor till, oavsett om det är kunder, elever, patienter, uppdragsgivare, vad man kallar dem. Det personliga mötet, då man måste stå till svars för det man gjort eller inte gjort, hantera meningsskiljaktigheter utan att göra av med all sin energi. Utan att ta det personligt.

Samtidigt ska man ratta runt allt det där andra också. Man pendlar till jobbet. Man ska skjutsa barn, hjälpa dem med läxor, handla, laga middag, tvätta, diska, vara den där frun, mamman, vännen som man vill vara.

Man är frisk, men man måste fortfarande säga nej till en massa saker för att man inte orkar. Man måste vara otroligt vaksam på sina signaler. Det finns ingen energi över för några utsvävningar.

Och det är nu den verkliga utmaningen börjar. Livet. Som frisk. När man officiellt rehabiliterat klart sig och ska börja leva som vanligt igen. Fast ingenting är som vanligt. Man orkar inte som man gjorde förr. Fast man har inte sjukdomen att gömma sig bakom.

Och så undrar man varför det tar så lång tid. Det är klart att det tar lång tid. Se bara hur långt detta inlägget blev! Det är ett monster-arbete att ta sig igenom en sån här rehabilitering. Varje steg tar så lång tid och det är så många steg. Myrsteg. Det är klart att det tar tid. Jättelång tid. Lika lång tid som att ramla dit. Och alla i ens omkrets har inte den förståelsen eller orken att det tar tid. Utan när man känner sig påväg tillbaka då står man ensam kvar. Vännerna som skulle hjälpa och stötta finns inte kvar… Har man tur så har man kvar en förstående man som stöttar och hjälper på vägen.

Det tog mig 15 år att hamna Där och man räknar med minst lika många år att hitta tillbaka. Och… Jag är snart i mål! Jag har kommit mer än halvvägs… med en del svackor och motgångar på vägen som jag fått hämta ikapp!

Men…Tålamod. Är en dygd. Sägs det.

Tack för att Ni orkat läsa! Det ger Mig styrka att få dela med mig! <3

Namasté MarieS

Känslan som uppstår då man känner att man äntligen är på rätt väg! Att man äntligen hittat  hem.

Jag har under en tid känt att jag vill vidareutveckla mina andliga sidor. Men har inte vetat riktigt med vad eller hur. Det har känts som jag irrat runt och famlat efter olika saker, men inget har känts som att det är just Det som jag ska göra. De  områden som jag irrat runt i har jag känt som att jag redan har kunskap om och att det är något annat som jag borde göra. Healing, tarot, alternativmedicin, örtlära mm.

Så plötsligt en dag så inträffade två olika saker för mig som öppnade upp mina ögon. Jag gjorde en inre resa hos mig själv med hjälp av en annan kvinna, där jag fick reda på att jag levt 227 olika liv. I mitt senaste liv hade jag varit barnskötare på ett av Stockholms äldsta sjukhus och i Köln. Därefter fick jag till mig att jag levt i vilda western som cowboy, i Kina med alternativmedicin, som indian i Chile/Peru eller Paraguay som medicinkvinna, varit en lejonhanne med högt rang, levt som barn till föräldrar som arbetade på Läcköslott under medeltiden någon gång… Ja, listan blev lång! Men såå intressant!

Saken är att idag arbetar jag inom barnomsorgen, får ont i kroppen av alla väderomslag och tungt arbete, sk. fibromyalgi. Min själ trivs bäst vid varmare breddgrader. Jag har ridit och tävlat i Western. Älskar livet på landet och stallsysslor. Använder mig av alternativmedicin inom olika områden och har en förkärlek till Kina fast jag aldrig varit där. Älskar katter!

Allt föll på plats! Nu förstår jag bättre alla mina olika kunskaper. Dessa har jag haft med mig hela tiden som en ryggsäck från liv till liv. Och samma dag får jag till mig om att jag ska utbilda mig inom Shamansk healing! Ama Deus, en metod som Guarani indianerna använder. Sagt och gjort. Anmälan är gjord! Känns som jag ska tillbaka till indianlivet igen.

Ibland faller saker på plats. Allt har en mening. Och jag har lärt mig att följa flödet när tillfälle ges. Ha en fortsatt fin dag!

Namasté

MarieS

Med denna meditation kan du uppnå både hälsa och personlig utveckling. I meditationen fyller du på din kropp med en färg. Detta kan du göra i helandesyfte eller för att se var du står i livet just nu.

Här används de sju regnbågsfärgerna.  Lägg märke till vilken färg Du tycker bäst om och har lättast att fylla dig med. Det är den färgen din kropp och själ behöver mest, just nu.

Om du har svårt att föreställa dig att du fyller kroppen med ljus, så kan du tänka dig att du istället går in genom dörrar med olika färger och att färgen omsluter dig.

Föreställ dig sedan  att du andas in klart orange ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen, tills du känner att hela Du är fylld av den orange färgen. Med orange tar du in livskraft glädje, vilja, lust och kreativitet. Orange ger dig trygghet att vara den du är.
Föreställ dig att du andas ut den färg som inte längre behövs.

Föreställ dig sedan  att du andas in klart gult ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen tills du känner att hela Du är fylld av gul färg. Med gult tar du in förändringar och visioner i ditt liv.
Föreställ dig att du andas ut den färg som inte längre behövs.

Föreställ dig sedan att du andas in klart grönt ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen tills du känner att hela Du är fylld av grön färg. Med grönt tar du in kärlek, gemenskap, lugn och vila, harmoni och närvaro i ditt liv.
Föreställ dig att du andas ut den färg som inte längre behövs.

Föreställ dig sedan att du andas in klart blått ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen tills du känner att hela Du är fylld av blå färg. Med blå färg tar du in kommunikation, drömmar, avslappning, lugn och vila, harmoni och intuition i ditt liv.
Föreställ dig att du andas ut den färg som inte längre behövs.

Föreställ dig sedan att du andas in klart lila ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen tills du känner att hela Du är fylld av lila färg. Med lila tar du in andlig medvetenhet och förändringar och nya insikter i ditt liv.
Föreställ dig att du andas ut den färg som inte längre behövs.

Avsluta med den vita färgen. Det är denna färg som har den snabbaste energivibrationen. Föreställ dig att du andas in klart vitt ljus genom näsan och ner i magen och upp efter ryggen tills du känner att hela Du är fylld av vitt ljus. Nu ska du känna efter vilken känsla vitt ljus ger dig i ditt liv. Med vitt ljus höjer du din energivibration och immunförsvar och bränner bort allt gammalt. Du har också kontakt med änglavärlden i det vita ljuset. Låt det fylla dig helt och föreställ dig att ljuset strålar ut ifrån dig. Avsluta sedan meditationen med att ta några djupa andetag.

För att lättare slappna av, så be någon annan läsa upp texten för dig. Eller spela in den själv och koppla av. Vill du ha lite meditativ musik så sätt på det i bakgrunden. Själv tänder jag även ljus och rökelser för att höja stämningen och nivån.

Ha en skön stund!

Namasté

MarieS

Känns hemmet för trångt? För mycket grejer? Svårt att hålla ordning? Får man kasta presenter? Här delger jag Er min metod som ger Mig ett välorganiserat och energiflödande hem.

Jag tror vi är många som känner igen sig. Hur vi känner att hemmet kryper på oss, men vet inte riktigt var man ska börja för att få hemmet luftigt och fräscht för att må bra. Själv har jag intresserat mig för Feng Shui på egen hand. När jag gick min utbildning till Hälsocoach pratade vi  om det…Vad man ska tänka  på ang möbelplaceringar, hur man får  energierna att flöda i hemmet genom att inte stänga igen flödet med möbler, stora växter och hur speglar är placerade mm. Otroligt intressant!

Just “Glädje” är nyckelordet. Strunta i alla  tips och tumregler för hur man rensar i röran.  Lyssna istället till din magkänsla. Väcker den här prylen din glädje? Behåll den! Annars  släng eller skänk  bort. Tillslut har du ett hem med enbart saker som väcker positiva känslor. Det brukar bli betydligt färre än du hade från början.

Får man kasta presenter? Kan man verkligen göra sig av med saker man fått i  gåva? JA! Gåvan i  sig är inte viktig som betraktat. Det är givarens förmedling och omtanke gentemot dig som är det viktigaste. När den fullgjort sin roll kan du  tacksamt lämna den till loppis om den inte väcker din glädje längre.

Gå igenom hela lägenheten i ett intensivt svep. Sluta inte förrän det är helt klart. Det kan ta dagar och veckor i sträck. Rensa per kategori.  Först kläder, sedan böcker, papper,småprylar och saker med affektionsvärde. Ta fram  alla plagg,  var de än är,  och gå igenom vart enda ett. Sedan alla böcker. Håll fast vid just denna ordning. Börja absolut inte med den sista  kategorin. Du fastnar lätt bland gamla brev och foton och kommer då  inte vidare.

Rensa med hjälp av dina känslor. Ger den dig positiva vibrationer, spara. Annars släng! Följ din magkänsla. Det som blir kvar får antagligen lätt plats i den förvaring du redan har.  Så spring inte iväg och köp massa förvaringsboxar innan. Ta istället det du har hemma att använda till förvaring om det behövs, ex skokartonger som sektionsavisare i  byrålådor eller stapelbara boxar.  Glasslådor att förvara kryddor mm i skafferiet.

Kläder, strumpor, väskor… Jag hänger så få plagg som möjligt, förutom jackor, klänningar och kavajer.  Jag viker så många plagg som möjligt, så tar det mindre plats. Jag viker t-shirts och tröjor så de blir som en rektangel efter jag vikt in  ärmarna vid sidorna. Sen viker jag dom tre gånger och ställer dom på kant i lådan. Även byxorna viker jag och strumpor, underkläder likaså. Jag får en bättre överblick, kläderna blir mindre skrynkliga och inget stök i  lådan när man ska ha tag på ett plagg. Strumporna viker jag tå mot tå och rullar ihop dom och travar på samma sätt som tröjorna. Mindre väskor  förvarar jag  i  större väskor och fungerar som utfyllnad.  Låter dock axelremmarna hänga ut så jag vet vilka väskor som ligger  inuti den större.

Ha ordning mitt i hemmet. Försök ha ordning, ro och balans i den centrala punkten mitt i bostaden. Det ger energi till andra delar i hemmet. Omge dig med sådant du tycker om.

Låt hallen vara ljus. Låt entrén eller hallen vara öppen, ljus och välkomnande. Håll ytan fri från onödiga saker som blockerar ingången.

  Varma färger i sovrummet. Låt sovrummet ha färger som känns varma och lugna med levande ljus eller annan mjuk belysning. Färger, som vibrerar på olika frekvenser, påverkar oss även när vi sover.

  Köp en bra säng. Köp den bästa säng du har råd med och använd fräscha lakan. Byt bäddmadrass vart sjätte – sjunde år.

Ta in naturliga material. Smycka hemmet med material från naturen, som vackra stenar och snäckor.

  Tänk på färgvalet. Tänk på färgvalet. Ha neutrala, lugna, ljusa väggar och ha färg du gillar i till exempel kuddar, gardiner och lampskärmar. Den gröna färgen är mest balanserande.

  Få in ljus i bostaden. Ha bra med dagsljus i bostaden. Ljuset är den mest livgivande energin.

  Släpp in ny luft. Vädra ofta och släpp in ny frisk luft.

  Ta fram positiva familjefoton. Ta fram positiva bilder på dig själv, din familj eller andra personer du tycker om..

  Sätt upp tavlor. Sätt upp tavlor som har en frisk symbolik som du blir stärkt av.

Ha gröna växter. Omge dig med gröna, fräscha krukväxter med kraft i. Eller ha fina snittblommor i färger du tycker om.

Vatten stressar av. Vatten är avstressande. Det kan vara ett akvarium eller en tavla med flödande vatten som motiv. Man ska tycka om ljudet och vattnet ska vara rent. Själv har jag en liten Buddhafontän i fönstret med lampa som ger ro men samtidigt fukt till växterna.

  Låt spegeln reflektera. En spegel kan förstärka ljus, förstora ytor, fönster och vyer. Låt den reflektera något du gillar. Placera den inte mitt emot en dörr eller ett fönster. Energin slungas då fram och tillbaka i för hög hastighet. Sätt den så att du ser hela huvudet.

  Undvik vassa hörn. Undvik vassa vinklar, hörn och tunga föremål som hänger ovanför dig. Det kan kännas hotfullt och trycka ner energin.

Jag hoppas du får lite vårkänslor och med hjälp av mina städtips för att “rensa i röran”…lite mer energier som flödar fritt och luftigare hem som får dig och dina kära att må bra!

Ha en underbar dag!

Namasté

MarieS

Den här meditationen har jag fått till mig på ett underbart sätt. Den är ett fantastiskt redskap att använda för att komma närmare din Skyddsängel. Använd och njut, så mycket du hinner och kan.

Skapa rätt atmosfär för meditationen. Dra ur telefonen och stäng av mobiltelefonen. Hitta en plats där du kan vara ostörd en stund. Drick ett glas vatten och sätt på avslappnande musik, tänd ett ljus och gör det så bekvämt som möjligt för dig. Du kan även spela in texten för att lättare använda dig av den vid din meditation. Tänk då på att du läser texten sakta.

Ligg eller sitt ner, det du själv föredrar. Fokusera på din andning, andas djupt och sakta in genom näsan och ut genom munnen. Andas på det här sättet avslappnat och lugnt i ett par minuter, tills du har en rytmisk avslappnad andning och du andas utan ansträngning, fridfullt och behagligt. Släpp alla tankar och bilder i huvudet, låt dem passera och fäst ingen särskild vikt vid dem. Visualisera nu, känn eller se hur du vandrar ute i naturen, till den vackraste plats som finns fylld med fridfullhet och ro. Det är en vacker sommardag med blå himmel, endast små lätta moln seglar förbi. Solen skiner klart, en svag bris smeker din kind, och fåglarna sjunger i glädje. Det är så lugnt och stilla här, långt borta från trafik, hets, stress och buller. Ta en promenad runt din omgivning och se dig omkring. Bli medveten om alla vackra klara färger. Det är en liten å som rinner alldeles bredvid dig, och du kan höra hur det klara vattnet porlar. Vinden smeker löven på träden så att de talar till varandra, fåglarna likaså. Blommor finns överallt runtomkring dig, och fjärilarna dansar emellan dem för att söka nektar. Ett bi surrar här och där.

Det står en stor gammal ek alldeles bredvid dig, gå och sätt dig under trädet en stund och känn att du kan vara i total harmoni med din vackra omgivning. Det här är din egen alldeles särskilda plats, en heligt rum. En plats där du kan känna dig säker och trygg, och fri från alla måsten i livet. Här kan du vara dig själv i alla aspekter. Ta några djupa andetag till av den rena klara luften. Den renar din kropp och din hud. Din hud känns pirrig och full av liv när din kropp blir renad med varje andetag du tar. Titta nu upp mot himlen och se en vacker stjärna. Det här är ingen vanlig stjärna utan en stjärna som lyser även på dagen. Och du ser att den lyser med regnbågens alla färger, när du fortsätter att titta på den. En otroligt vacker stjärna. Du ser hur den sakta börjar dala ner mot dig från himlen. Den ser ut att vara lätt som en fjäder, och helt plötsligt svävar den en bit ovanför ditt huvud. Därifrån expanderar den i en kaskad av färger och du känner att stjärnan strålar omkring hela din kropp och du är omringad av en regnbåge av färger, som känns så fridfull, vacker och underbar.
Färgerna är helande, gnistrande, kärleksfulla..

Stäng dina ögon och tillåt färgerna att smälta in i dig, känn hur de renar och stärker varje cell, fiber och organ i din kropp. Regnbågen byter nu skepnad till ett varmt, lysande gyllene sken. Du fylls och omges av en stark kärlek och medkänsla. När du öppnar ögonen, ser du framför dig en gyllene Solarängel, din egen ängel sänd från ovan. En känsla inom dig talar om att du nu kan lösa problem som har bekymrat dig ett tag, och att inga problem är så stora att du inte kan hantera dem. För du vet att du har det kärleksfulla stödet du behöver av din ängel. Din ängel vet allt som finns att veta om dig, och älskar dig fullkomligt villkorslöst, stannar alltid vid din sida oavsett om det är bra eller mindre bra dagar.

Ta en stund att prata med din ängel i lugn och ro. Kanske du vill ta ett ögonblick för att tacka din skyddsängel för alla välsignelser du har fått i ditt liv, och för alla välsignelser som skall komma till dig. Kanske vill du fråga din ängel om något? Bekymra dig inte om du inte förstår på en gång. Våra änglar kommunicerar med symboler, så kanske din ängel vill visa dig eller ge dig något.

Stanna en stund hos din ängel…innan det blir dags att ta farväl av din ängel. Med en omfamning fylld av kärlek tar du adjö. Din gyllene Solarängel smälter åter ihop med regnbågen, och återgår till himlen bland alla stjärnor därifrån den kom. Du känner bara glädje, för du vet att var du än är och vad du än gör, så vakar din ängel över dig. Ta en titt omkring dig och se att allt är som innan. Fåglarna sjunger fortfarande, himlen är lika blå, men den känns annorlunda på något sätt. Allt är ljusare och klarare. När du gör dig beredd för att gå tillbaka, känner du att du är fylld med en styrka inom dig som du inte känt förut. Du känner en lycka som bubblar inom dig. Ta en sista titt bakom dig, och låt bilden fastna på näthinnan, för hit kan du komma närhelst du vill och behöver. Tillbaka nu, hemma. Titta dig omkring, var medveten om det du har omkring dig, drick något varmt, gnugga händerna mot varandra och kom tillbaka fullständigt.

Denna meditation kan du göra när du behöver komma till ro, fylla på energierna och kanske för att få budskap på vägen. All kraft och kärlek till Er!

Namasté                             

MarieS

Vårt liv styrs av tankens kraft. Hur vi mår och hur vi lever!

Jag har under en lång tid påverkats av energier från andra, som inte alltid varit goda. Bl.a jobbrelaterat, där de flesta på min arbetsplats har kommit in i en negativ spiral. Den negativa energin kan kännas otroligt styrande och stark och får med sig fler och fler in i den svindlande nedåtgående spiralen. Det kändes som när vatten sugs ner i ett avlopp…i en snurrande spiral. Jag var nära att dras med i denna kraftfulla negativitet… Men någon sa mig att “Bryt detta mönster innan Ni Alla har dragits ner. DU om någon kan göra detta! Och Vi står bakom Dig och ger dig All den kraft du behöver”!

Ärke Änglarna hade talat! Och jag ville inget annat än att ändra tankemönstret, både på mig själv och övriga i min omgivning.  För det påverkade även mig privat. Men det är lättare sagt än gjort, med 25 negativa kvinnor omkring mig… För att förklara närmare, så arbetar jag inom barnomsorgen, och vi har en arbetsmiljö som är ohållbar med många barn, sliten och sjukskriven personal och många barn i behov av extra stöd, som inte går att tillgodose.

Jag bad ÄÄ om kraft och energi till att göra en förändring. För min egen skull…för mina kollegors skull….och för min familjs skull!

Med hjälp av Sandalphon som hörde mina böner, så har jag öppnat upp mig och tagit emot hans gåvor av kärlek. Jag känner ingen rädsla mer utan den har Sandalphon tagit hand om.

Jag känner mig tryggare till vardags, sänder ut kärlek och positivitet både hemma och på arbetsplatsen. Det jag tänker..Så blir det! Mina positiva tankar och handlingar börjar ta överhanden på min arbetsplats. Under några veckors tid märker jag av en markant skillnad… Mina kollegor är mycket gladare, har bättre ork och börjar kunna se  framåt. Barnen i gruppen är lugnare och känner sig trygga med oss. I mitt hem är det värme och kärlek…Allt känns  mycket lättare.

Med mina positiva tankar och handlingar och hjälp från Ärke Änglarna… Så känns livet såå mycket lättare…och bättre!

Så tänk på vilken energi som dina tankar och handlingar kan sprida! Ha en fortsatt fin dag!

Namasté MarieS

Alla behöver vi vänner omkring oss. Både “vardagsvänner” och Nära vänner. Både Du & Jag! Men många känner sig ensamma. Våga Öppna din dörr och Våga släppa in en ny bekantskap. Det kan Ge mer än du tror!

Vänner som vi kan ha kul med, skratta ihop med, dela sina bekymmer med, erfarenheter, rådge varandra, ta en fika eller en bit mat ihop med, ringa till, göra utflykt med eller andra galna upptåg… en helt vanlig vardag eller helgdag! Någon som finns Där, som lyssnar och förstår. Det är vad varje människa bör ha för att må bra, känna sig värdefull och omtyckt. Riktigt äkta Vänskapskärlek!!!

Men Alla människor har kanske inte någon riktig Vän…som verkligen finns Där! Som bryr sig om, visar uppskattning, som ringer det där betydelsefulla samtalet som kan förgylla resten av dagen, som frågar om man vill hänga med på stan, diverse utflykter…fika eller vill att han/hon ska hänga med ut på en bit mat…tillsammans med andra eller själva. Som gör att man känner sig uppskattad och omtyckt!  Av olika anledningar så kan det vara så att Han/hon som inte har någon riktig VÄN…  kanske inte har den orken kvar längre,  eller självtilliten, till att försöka söka kontakten längre med sina “vänner”…Vänner som kanske har funnits men sedemera tagit avstånd… tackat Nej till olika förslag till att träffas etc. Och denna ensamma person frågar sig nog ofta VARFÖR?! Och sätter sig som ett offer, att det är ens fel för att han/hon inte har någon vän längre. Ingen som bryr sig om. Som glöms bort och känner sig utanför.

Idag så tror många att Alla har vänner som man umgås gladeligen med flera gånger i veckan och hittar på roliga saker med och ringer till. Men så Är inte fallet! Många har sk. vänner på FB och Instagram idag… Men aldrig någon riktig vän… som man kan prata med om vad som helst…dela sina tankar och bekymmer med. I dessa grupper så är allting så ytligt…Alla tror att allt är bra med alla, och att alla har ett socialt nätverk. Jo, på utsidan är det väl så att alla verkar ha många vänner och mår bra…men tittar man in på insidan och verkligen försöker engagera sig…då hittar man många som är ensamma. Jag tror att många skäms över att visa och tala om att man känner sig ensam,  och inte har någon riktig vän, eller så har orken tagit slut… Man vill försöka vara som alla andra utåt sett. Glad och må bra!

Jag själv har råkat ut för detta under mitt vuxna liv. Från den dag som jag skilde mig, efter 25 år tillsammans med min man, så försvann Alla mina vänner, som jag trodde var mina vänner…Riktiga vänner! Helt plötsligt hade jag inga kvar! Där stod jag!!! Ensam..ledsen…sårbar…med hus och två barn! Och INGEN…INGEN hade jag som verkligen var Min vän som jag kunde vända mig till…när jag som mest behövde det! Jag försökte ringa mina vänner…Men.. Jag kände mig ensammast i hela världen. Hela mitt liv rasade ihop, men jag var tvungen för barnen att bita ihop och försöka vara stark, klara mig själv! Jag hade Ingen som erbjöd sin hjälp eller stöttning på någotvis… Ingen lyfte luren för att fråga om jag behövde hjälp med något. För när man är i det tillståndet som jag var i då… då har man ingen kraft eller energi till att försöka ta kontakt med någon som sa sig vara min vän… För hade det varit en riktig vän, så hade hon/han gjort Allt för att få mig på fötterna igen och inte hjälplöst stått bredvid och sett hur jag sjönk sakta, sakta… till bottens svarta hål! 

Ja, jag var långt ner på botten! Så långt ner som jag inte ens önskar min värsta fiende …Om jag nu skulle haft någon, men som jag vet inte existerar. Jag låg ofta i soffan och bara grät…Grät av ensamhet…Grät av orkeslöshet…Grät av värk i kroppen…Grät av att inte vara tillräcklig! Jag rasade 10 kg i vikt! Och mitt i allt detta så utbröt min sjukdom Fibromyalgi. Ni som vet hur det är, förstår då hur jobbigt det kan vara att försöka leva ett så normalt liv som möjligt.  Det är nästintill omöjligt! Värk som håller en golvad dag ut och dag in, jobba kan man inte, ekonomin som redan rasar pga skilsmässan…rasar ännu mer. Självkänslan försvinner mer och mer! Och man känner sig inte Värdefull! Och så har man ett hus och trädgård att ta hand om…samtidigt som jag behövdes för mina barn. Och vännerna som jag trodde jag hade…dom lyste med sin frånvaro! Jag frågade mig många gånger… “Vad har jag gjort för ont för att straffas såhär? Varför vill mina vänner inte träffa mig mer? Vad har jag gjort för att dom skyr min närvaro?” Jovisst fick jag höra “Hör bara av dig om det är något”. Tjoflöjt att dom fanns tillhands när jag behövde dom som mest…ICKE! Dom hade aldrig tid, hette det. Och sen tog ork och lust till att hålla kontakten slut. Huset fick jag tömma och städa själv. Grannen hjälpte mig att bära möbler tack och lov! Och min älskade mor och hennes sambo hjälpte mig så gott dom kunde. Min far med amputerat ben och hjärtproblem var inte att räkna med. Men mina “vänner”…var fanns dom?!  Jag visste redan Då att jag egentligen inte var helt ensam. Jag hade mina guider vid min sida, och mina Änglar! Men jag kunde inte ta till mig deras budskap. Jag var alldeles förblindad av min ensamhet och mitt eländiga liv! Mitt liv var bottenlöst….Jag bara sjönk…mer och mer. Och ingen hade jag till hjälp! Ingen räddningslina…inom räckhåll! Ingen hand som sträcktes ut till att ha viljan att hjälpa!

Den jag minst anade som visade sig vara min vän, var min fina granne. Hon var Den enda som försökte rädda mig en bit och Hon betydde mycket för mig den första tiden. Hon fanns Där när jag behövde hjälp…Hjälp med att hämta och köra barnen på aktiviteter, hjälp med att passa mina katter då jag behövde det, hjälpte mig vid min första flytt från huset till lägenhet…Hjälpte till när snöskottningen var som värst,bjöd in mig på kaffe eller ett glas vin en fredags/lördagskväll. Men just den där känslan av att behöva prata ut med någon…Just Den vännen fanns aldrig där! För just Den relationen hade vi inte skaffat oss som grannar. Denna underbara granne finns fortfarande kvar som min vän…Men vi är mer som vardagsvänner, träffas och hörs inte så ofta…men jag vet att hon finns Där ändå om det är något. Och jag finns för henne. Men den där Nära vännen…saknar jag fortfarande i mitt liv! Den Vännen som många tror att man har! Just den vännen som ringer eller frågar om jag vill hänga med på roligheter…fattas mig!

Idag har jag kämpat mig upp till vattenytan…5 år senare! Efter mycket ensamslit med barn, jobb, sjukdom, ekonomi, flytt mm. Jag lever i ett nytt samboförhållande, med en fantastisk man som verkligen finns hos mig då jag har det jobbigt med min sjukdom. Han hjälper mig med mina ungdomar om så behövs. Ställer upp i tid och otid…Hjälper till med vardagssysslorna…Förgyller min vardag! Men en Nära vän… Som Han har…Har inte Jag! Jag vill också ha någon att göra roliga saker med, fika med på stan eller bli hembjuden till, få dela mina tankar med mm… Jag jobbar på det..Försöker skapa nya bekantskaper…men det är svårt att finna någon/några som verkligen Vill släppa in mig i sin vänskap… Och frågorna finns kvar???…fast jag försöker inte sätta mig själv som offer… att “det är något fel på mig och mitt sällskap” längre. Utan…Det är Dom som verkligen inte vet vilken vän dom missar!

Jag tror det finns många här ute i etern som känner igen sig, som har massor av “vänner” på FB och på Instagram men som egentligen känner sig sååå ensamma! Som saknar en riktig Vän! Jag tror absolut inte jag är ensam med detta. Jag har vuxit med tiden efter min skilsmässa och vet precis hur jag själv ska göra om någon drabbas i min närhet, precis som jag själv gjorde. Jag ska verkligen “visa” att jag finns till hands, ta kontakt med personen ifråga och fördjupa vår vänskap så att personen ifråga inte ska behöva känna sig ensam. Sjunka och tappa sin självkänsla så som jag gjorde. Vi ska hitta på roliga saker tillsammans, skratta och gråta tillsammans och dela våra tankar och bekymmer sinsemellan. För att vara ensam… det är ingen människa värd! Alla behöver vi vänner! Riktiga vänner!!! Falska vänner finns det alldeles för många av…Och deras vänskap gör bara Ont!

Tack vare min andliga öppenhet, så har jag alltid haft guiderna nära mig. Och det är jag innerligt tacksam för! Och för bara ett par år sedan orkade jag ta till mig deras vägledningar och budskap. Med detta har jag vuxit… fått till mig ofantligt många gånger att jag ska vidareutveckla min medialitet. Jag ska fortsätta jobba med att hjälpa andra.  Jag var för ett par veckor sedan på en Healingsession och fick då veta att jag kommer göra en resa…utbilda mig vidare…men inte som jag trott inom Reikin…utan något annat!!! Universum vill ta vara på min medialitet…Vilket stärkte min självkänsla ytterligare! 2016 kommer bli Mitt år! Jag kan ju inte hoppas på annat…Men just Reikin Vill jag gå vidare med och gå 3:an så jag känner mig hel inom det…Men vad jag ska göra därutöver…Det kommer visa sig så småningom. Jag litar helt på universum att jag får det till mig endera dagen! Likaså att jag kommer få riktiga vänner! Jag slutar aldrig hoppas!

Ha en fortsatt fin dag! Och var en verklig Vän…så har du en vän för livet!

Namasté

MarieS